Upprinnelse till boken var då jag intervjuade min gamla mamma. Hon berättade att ingen ville bo på Södermalm på 50 -talet, men vår familj flyttade ändå dit från Gamla stan. Det var just där, vid Södra station, som det fanns större lägenheter. Idag är det annorlunda, Södermalm är en plats där många vill bo. På Köpmangatan 8 blev jag tillverkad, som fjärde barnet i en syskonskara. Den lägenheten  hade två rum och kök och det började bli trångt förstås.  Då jag växte upp på Södermalm, umgicks vi barn i olika åldrar i parkleken Bergsgruvan. Det fanns alltid en vuxen till hands som lekte med oss barn. I dag  hörs det sällan några barnröster utomhus som stojar och leker  efter skoltid. Därför vill  jag lyfta fram de enkla lekarna , de som är så härliga både för barn och vuxna, för att inspirera till utelek.  Stillasittande skärmtid  behöver enkla alternativ.  Det vill jag uppmuntra till med hjälp av boken.  Bildskapande har stor betydelse för mig. Jag har alltid uppmuntrats att teckna och måla och fått kritor/färger och block av min pappa sedan barnsben.  Ritstiften som användes till denna bildsvit har toner likt färgerna på choklad dragéerna Non Stop, som de såg ut förr, eller som stenkulor, lite matta röda, blåa, gula, bruna och gröna nyanser, samt blyerts. Vissa bilder är riktigt smutsiga av blyerts, det blir mer som det var förr, slitet och skavt, patina är vackert!  Jag har illustrerat andras texter tidigare  i livet,  men detta är min debutbok, där både text och bild är skapade av mig. Då jag var 13 år så var barnvakteri ett populärt extrajobb för 10 kr/timmen. Jag träffade på en hörselskadad flicka som inte kunde så många ord och jag bestämde mig för att börja teckenspråkskurs vid Kornhamnstorg för att lära henne teckenspråk och utöka hennes ordförråd. Ett fantastiskt bildberättande språk, som föranledde att jag så småningom blev teckenspråkstolk. För att lyckas med det flyttade jag till Örebro som 20-åring och fick både utbildning och arbete direkt. Där blev jag kvar. Mitt äldsta barn flyttade till Stockholm som ung, bara ett stenkast från mitt barndomshem, vilket möjliggör att  jag ofta kan återvända till ”mammas gata”. Att leka tillsammans över åldersgränserna  präglade sedan mitt nästa yrkesval, till dramapedagog med  bildinriktning, vilket gjort att jag fått ”fortsätta leka” hela mitt yrkesliv och det har givit mig mycken kär lek. Men inte ”bara lek”, utan dramaövningar som ger möjlighet till reflektion och analys av hur vi människor samspelar och utvecklas tillsammans och som fördjupar livsfrågor. Som dramapedagog har jag väldigt sällan haft målet teater med mina grupper, men ofta utställningar som berättar i bild och form. Som folkhögskollärare i 30 år har det varit möjligt för mig att jobba med teckenspråk, drama, och bild & form. Med den bakgrunden fick jag för drygt 20 år sedan en fråga om jag kunde tänka mig att bli syntolk. Det nappade jag på, då tillgänglig kultur ligger mig varmt om hjärtat. Att sätta ord på det jag ser, beskriva en film, en konstutställning eller en teater för personer med synnedsättning är oerhört spännande.  Min styrka är att beskriva kroppsspråk och detaljer som är bärande. Inom folkbildningens väggar fick jag möjlighet att starta Sveriges hittills enda syntolksutbildning 2011 med de bästa syntolkarna i landet som lärare. Denna utbildning var jag kursföreståndare för i tio och år innan jag nyligen gick  i pension.  Boken Glutta på Södermalm är tillgängliggjord med syntolkade bilder, via QR-kod, Den finns även som E-bok, vilket möjliggör för personer med blindhet/dövblindhet att tillgodogöra sig boken via punktskriftsdisplay. Nu är jag en lyckligt ledig pensionär som kan leka hela dagarna med sånt jag älskar att göra!  /Lotta Lagerman